Stop being so cocky. - Kapitel 4
Det hade gått så fort.. På något vis. Nyss hade vi varit ute i den kyliga nattluften men nu var allting varmt, det var mjukt och det var härligt. Han låg på min säng och ojade sig över smärtorna han hade, men jag kunde knappt röra mig från min plats. Jag satt bara där och betraktade hans vackra ansikte med mina mörkt bruna ögon. Hur kunde en varelse så vacker ha råkat ut för något så idiotiskt? Jag förstod inte riktigt. Kanske hade han bara dåliga kontakter, som jag hade haft i Japan? Men varför ville jag då ändra honom till något bra? Var det mitt samvete som spelade mig ett spratt, eller höll jag på att falla för honom..?
"Hallå? Har du något smärtstillande eller?"
Den skotska dialekten han hade fick mig att le, men inte mer än så eftersom jag satt i mina drömmar. Dock vaknade jag snart till genom att ruska på huvudet innan jag harklade mig för att resa på mig.
"Hallå? Har du något smärtstillande eller?"
Den skotska dialekten han hade fick mig att le, men inte mer än så eftersom jag satt i mina drömmar. Dock vaknade jag snart till genom att ruska på huvudet innan jag harklade mig för att resa på mig.
Han förtrollade mig, totalt. Aldrig hade jag varit med om något annat.
Kliade mig litet i nacken innan jag försvann in på toaletten för att plocka åt mig lite alsolsprit, bomullstussar, en huvudvärkstablett, bandage och plåster.
Vad visste jag om vad som dolde sig under hans kläder? Jag rös svagt vid tanken och log medan kinderna fick en rödaktig färg. Men herregud, hur ofta brukade jag rodna egentligen? Harklade mig lätt för att sedan se mig snabbt i spegeln innan jag försvann ut till honom i mitt lilla rum.
"Här.. Jag ska hämta vatten."
Jag räckte fram tabletten emot honom och han tog den direkt för att stoppa den i munnen. Jag log vagt innan jag lämnade sakerna på nattygsbordet bredvid honom. Gick sedan iväg till badrummet igen för att plocka åt mig ett glas och fylla det med vatten. Jag brukade alltid ha ett glas stående där ifall jag blev törstig under natten. Orkade inte alltid gå ut och hämta dricka i köket liksom.
"Här.. Jag ska hämta vatten."
Jag räckte fram tabletten emot honom och han tog den direkt för att stoppa den i munnen. Jag log vagt innan jag lämnade sakerna på nattygsbordet bredvid honom. Gick sedan iväg till badrummet igen för att plocka åt mig ett glas och fylla det med vatten. Jag brukade alltid ha ett glas stående där ifall jag blev törstig under natten. Orkade inte alltid gå ut och hämta dricka i köket liksom.
Svassade ut till honom igen och räckte fram glaset. Han tog det direkt och svalde en klunk innan han ställde undan det för att sucka djupt och morra litet. Jag tvekade inte utan satte mig bredvid honom för att dra upp hans tröja lite. Han såg förvånat på mig men hans förvånade min blev snart ett ganska självsäkert flin. Dock lade jag inte så mycket vikt över det utan började istället att badda över hans skrapsår han hade.
"Aj, vafan gör du!?"
Jag ryckte till och såg upp på honom. Han såg till en början mycket irriterad ut men slappnade sedan av och gav ifrån sig en skamsen blick. Han hade överreagerat lite, vilket var lite roande för mig.. Men jag förstod att det måste göra ont.
"Förlåt .."
Jag log över ordet. Det där ordet som hade så stor betydelse.
"Aj, vafan gör du!?"
Jag ryckte till och såg upp på honom. Han såg till en början mycket irriterad ut men slappnade sedan av och gav ifrån sig en skamsen blick. Han hade överreagerat lite, vilket var lite roande för mig.. Men jag förstod att det måste göra ont.
"Förlåt .."
Jag log över ordet. Det där ordet som hade så stor betydelse.
Harklade mig lätt igen för att fortsätta badda över hans sår. Han grymtade litet och förde blicken till mig för att betrakta mig. Jag kände den svetsa sig fast mot mitt ansikte men jag ville inte riktigt lyfta min egna från hans kropp..
Lade försiktigt om såren innan jag lade undan allt och mötte hans blick. Kunde knappt se hans ögon bakom den långa luggen, vilket gjorde att jag automatiskt sträckte fram handen för att fösa undan de svarta hårslingorna ur hans ögon. Min ögon spärrades upp och jag stirrade in i de vackra ögonen jag såg. Dom var gråa och mycket, mycket vackra.
Jag hade aldrig sett något liknande faktiskt och om det nu var så att jag trodde på "kärlek vid första ögonkastet" så hade det nog ändå inte slagit mig. Men detta var nog iallafall ett sådant fall. Jag kunde inte slita blicken från hans ögon om min hand som fortfarande var placerad vid hans huvud rörde sig försiktigt närmare hans kind för att smeka den lite försiktigt. Jag kunde se hur han bet sig i läppen och lade sig lite till rätta där han låg.
Hade värktabletten börjat verka kanske..?
Vågade jag böja mig fram för att stjäla en kyss?
Jag ville så gärna, mina läppar skrek efter att få smaka hans. Jag lutade mig lite närmare med hjälp av handen som stöd bredvid hans huvud. Jag kunde inte släppa hans ögon med min blick och han höll kvar sin blick i min.
Fortfarande, hur kunde han vara så oändligt vacker? Min lediga hand sökte sig snart över hans arm och upp över axeln innan jag tog min chans. Böjde mig ned mot honom och fångade upp hans läppar i en varm och halvlång kyss. Han stretade inte emot, eller kunde han inte?
Med den tanken i bakhuvudet så släppte jag hans läppar och drog mig undan lite. Kanske var han inte alls lagd åt det hållet.. Jag visste inte ens om jag var det.. Innan jag hann säga förlåt och dra mig undan helt så tog han tag i min arm och flinade till.
"Spring inte iväg.. Jag vill ha mer.."
Jag såg förvånat på honom innan han lade sig på armarna, så att dom var som stöd under honom, sedan fångade han mina läppar i den mest ljuvliga kyss jag någonsin varit med om.
"Spring inte iväg.. Jag vill ha mer.."
Jag såg förvånat på honom innan han lade sig på armarna, så att dom var som stöd under honom, sedan fångade han mina läppar i den mest ljuvliga kyss jag någonsin varit med om.
Why hiding in the dark? - Kapitel 3
Jag hade äntligen börjat komma in det där schemat som Fredric hade satt på min dörr. Hade lärt mig precis när min mattelektion var, vart engelska lektionen höll till och när lunchen ägde rum. Det började liksom arta sig. Dessutom hade jag lyckats få upp mina betyg litet på bara några veckor. Det enda som inte riktigt gick ihop än var polarna, men det skulle väl komma så småningom. Förhoppningsvis..
Just den här natten så kunde jag inte sova. Jag hade legat och vridit mig om och om igen utan att kunna få någon djupare sömn än vanligt medvetande. Varför kunde jag bara inte få somna? Klockan var runt 2 på natten och jag bestämde mig för att faktiskt kliva upp. Jag kunde ju inte ligga här och dra mig utan att sova.. En promenad brukade liksom alltid hjälpa mig med att kunna somna om.
Just den här natten så kunde jag inte sova. Jag hade legat och vridit mig om och om igen utan att kunna få någon djupare sömn än vanligt medvetande. Varför kunde jag bara inte få somna? Klockan var runt 2 på natten och jag bestämde mig för att faktiskt kliva upp. Jag kunde ju inte ligga här och dra mig utan att sova.. En promenad brukade liksom alltid hjälpa mig med att kunna somna om.
Suckade och satte mig upp i sängen innan jag sträckte mig efter mina kläder. Hade kommit fram till att det alltid var bäst att sova i underkläder här.. Naken gick inte för folk fick för sig att komma in och kolla så man vaknat på morgonen. Pinsamt om täcket hade ramlat ner lite för mycket då..
I vilket fall som helst så reste jag på mig och sträckte upp armarna över huvudet då jag fått på mig kläderna innan jag vandrade bort till dörren. Öppnade den så tyst som möjligt och slank ut i korridoren. Dom brukade ha vakter som kollade om folk sov, men inatt verkade det lugnt.. Log kort och drog upp huvan över huvudet, stängde dörren och låste innan jag började gå längs korridoren. Som tur var så fanns det en dörr som ledde ut lite längre bort, då jag kände att jag behövde lite frisk luft. Öppnade den tyst och slank ut igenom den också innan jag stängde den. Drog ett djupt andetag och slöt ögonen innan jag öppnade dem för att kunna se var jag var på väg då jag hade börjat styra mina steg emot skogen. Natur var alltid bra för hälsan.
När jag hade gått en stund, eftersom skogen var ganska långt bort, så såg jag plötsligt två ljusstrimmor. Kisade med ögonen och lyfte ögonbrynet innan jag körde ned händerna i fickorna. Blev såklart nyfiken på vilka som möjligtvis var uppe såhär sent på natten förutom jag, så jag styrde stegen åt det hållet. Det var inte ofta som folk på skolan var uppe mitt i natten om jag hade rätt. Hörde plötsligt hur en motor spann igång och såg sedan hur ljusstrimmorna sakta försvann längre bort. Förde luggen ur ansiktet och började gå bort mot platsen där jag trodde att bilen, som jag nu hade kommit fram till att det hade varit, hade stått. Plötsligt hörde jag ett lågt stönande. Det var inget stönande av välbehag precis, mera ett av smärta. En rysning gick igenom min annars så kaxiga kropp och jag såg mig omkring. Kunde knappt urskilja det, men vid ett träd låg en kropp och det rörde sig. Ganska långsamt gick det, men det såg ut som personen som låg där var på väg att tända en cigarett.
"Hallå? "
Jag lyfte ögonbrynet innan jag gick närmare för att sedan harkla mig och huka mig en liten bit ifrån människan. Sträckte ut handen för att ta tag i ciggen som personen i fråga höll i.
"Vafaan..", stönade personen i fråga till, "Ge mig ciggen, det är fan det enda som kan få mig lugn.. Vad i helvete.."
Jag flinade till innan jag tog ett bloss av ciggen för att sedan fimpa den emot marken. Såg konturerna på snubben i gräset innan jag harklade mig för att sätta mig bekvämt där jag nyss suttit på huk.
"Oy, vad har hänt?"
Jag hörde ett nytt stönande och kunde se hur personen i fråga vände på sig så denne kunde se åt mitt håll. Rynkade litet på näsan innan jag harklade mig. Visste inte vad som hade hänt, men människan hade defenetivt ont.
"Jag har fått spö från några jävla idioter.. Vart är min cigg?"
Jag kände plötsligt en liten oro i min mage. Jag hade alltid haft en tendens till att vilja ta hand om folk som mådde dåligt.. Hur kaxig eller elak jag nu faktiskt kunde vara annars. Detta gällde nu med. Harklade mig och höll ciggen utom räckhåll för snubben.
"Din cigg är i tryggt förvar. Vad heter du?"
Kände jag den här snubben? Han måste ju gå på skolan eftersom han var på skolans mark.. Dock kunde han lika gärna ha varit någon som varit ute och gått eller något.. Men han borde nog vara en person som gick på skolan.. Han lät ju ganska ung.
I vilket fall som helst så reste jag på mig och sträckte upp armarna över huvudet då jag fått på mig kläderna innan jag vandrade bort till dörren. Öppnade den så tyst som möjligt och slank ut i korridoren. Dom brukade ha vakter som kollade om folk sov, men inatt verkade det lugnt.. Log kort och drog upp huvan över huvudet, stängde dörren och låste innan jag började gå längs korridoren. Som tur var så fanns det en dörr som ledde ut lite längre bort, då jag kände att jag behövde lite frisk luft. Öppnade den tyst och slank ut igenom den också innan jag stängde den. Drog ett djupt andetag och slöt ögonen innan jag öppnade dem för att kunna se var jag var på väg då jag hade börjat styra mina steg emot skogen. Natur var alltid bra för hälsan.
När jag hade gått en stund, eftersom skogen var ganska långt bort, så såg jag plötsligt två ljusstrimmor. Kisade med ögonen och lyfte ögonbrynet innan jag körde ned händerna i fickorna. Blev såklart nyfiken på vilka som möjligtvis var uppe såhär sent på natten förutom jag, så jag styrde stegen åt det hållet. Det var inte ofta som folk på skolan var uppe mitt i natten om jag hade rätt. Hörde plötsligt hur en motor spann igång och såg sedan hur ljusstrimmorna sakta försvann längre bort. Förde luggen ur ansiktet och började gå bort mot platsen där jag trodde att bilen, som jag nu hade kommit fram till att det hade varit, hade stått. Plötsligt hörde jag ett lågt stönande. Det var inget stönande av välbehag precis, mera ett av smärta. En rysning gick igenom min annars så kaxiga kropp och jag såg mig omkring. Kunde knappt urskilja det, men vid ett träd låg en kropp och det rörde sig. Ganska långsamt gick det, men det såg ut som personen som låg där var på väg att tända en cigarett.
"Hallå? "
Jag lyfte ögonbrynet innan jag gick närmare för att sedan harkla mig och huka mig en liten bit ifrån människan. Sträckte ut handen för att ta tag i ciggen som personen i fråga höll i.
"Vafaan..", stönade personen i fråga till, "Ge mig ciggen, det är fan det enda som kan få mig lugn.. Vad i helvete.."
Jag flinade till innan jag tog ett bloss av ciggen för att sedan fimpa den emot marken. Såg konturerna på snubben i gräset innan jag harklade mig för att sätta mig bekvämt där jag nyss suttit på huk.
"Oy, vad har hänt?"
Jag hörde ett nytt stönande och kunde se hur personen i fråga vände på sig så denne kunde se åt mitt håll. Rynkade litet på näsan innan jag harklade mig. Visste inte vad som hade hänt, men människan hade defenetivt ont.
"Jag har fått spö från några jävla idioter.. Vart är min cigg?"
Jag kände plötsligt en liten oro i min mage. Jag hade alltid haft en tendens till att vilja ta hand om folk som mådde dåligt.. Hur kaxig eller elak jag nu faktiskt kunde vara annars. Detta gällde nu med. Harklade mig och höll ciggen utom räckhåll för snubben.
"Din cigg är i tryggt förvar. Vad heter du?"
Kände jag den här snubben? Han måste ju gå på skolan eftersom han var på skolans mark.. Dock kunde han lika gärna ha varit någon som varit ute och gått eller något.. Men han borde nog vara en person som gick på skolan.. Han lät ju ganska ung.
Dessutom så var ju skolan inhägnad av en ganska hög och solid mur, så om nu inte denna snubbe råkade vara en supertränad marinsoldat eller något så skulle det vara möjligt. Men nu såg det inte så ut, så jag drog helt enkelt slutsatsen att han var elev.
"Lotus.."
"Lotus.."
- Vill du hålla koll på novellerna?
Följ bloggen på bloglovin!
Det är lätt, kul och du kan följa flera bloggar än denna, dessutom ser du först om det kommer ut ett nytt kapitel!
Det är lätt, kul och du kan följa flera bloggar än denna, dessutom ser du först om det kommer ut ett nytt kapitel!
Klicka på länken nedan för att följa nu på en gång!
Omy, I'm hot.. - Kapitel 2.
Hur varmt skulle ett land vara för att människor inte skulle bosätta sig där? Så fort jag hade klivit av mitt flygplan så kände jag hur värmen slog emot mig. Och jag som var klädd i någon slags vintermundering. Man kunde ju lugnt säga att det var vinter hemma i Japan just nu ja. Det skulle tydligen vara vinter i Australien också, men knappast någon snö här nej. Jag kom ju självfrån de kallare delarna i Japan, så det var ju inte konstigt att jag tyckte det var varmt förstårs. Dock hade jag ju alltid gillat det kalla. Man blev liksom inte.. För varm?
Jag rättade till luggen som låg lite i vägen för min syn innan jag suckade mjukt. Jahapp, och vart var min eskort? Jag hade landat i Sidney, men jag skulle en bit utanför det här plejset. Det betydde att jag behövde eskort.. Och mormor hade ju sagt att jag skulle få hjälp på flygplatsen, inte sant? Min engelska var ju trots allt inte så bra att jag skulle klara mig ensam. Lyckades leta mig igenom de värsta sakerna och hittade ut ur flygplansdelen. Nu var det bara att leta efter en skylt. Ah, mitt namn ganska snyggt skrivet på en skylt. Inte japanska som jag hade hoppats, men det var iallafall något. Log kort till för mig själv innan jag gick ned för trappen med min rullande resväska efter mig. Mannen som stod där såg inte allt för pigg och glad ut, men han verkade iallafall leta efter mig och då han faktiskt såg mig så sken han upp i ett ganska stelt leende.
"Sakito? Sakito Minura? Mitt namn är Fredric Cassidy. Jag ska ta dig till skolan."
Jag nickade bara litet åt det han sa. Kände mig inte så pratglad efter min resa precis. Att flyga var inte min grej om jag fick vara ärlig. Hade aldrig riktigt gillat det där med turbulensen, den gjorde mig ostadig, så jag var trött. Så istället för att prata så följde jag den här snubben Fredric som ledde mig bort till en vit van. Jag kunde se genom rutan att det redan satt lite annat folk där. En del såg ut att vara i min ålder, en del såg ut som om dom var äldre.. Tanken på att dom äldre var ledare rusade igenom mitt huvud innan jag slängde in min väska i bagageluckan. Fredric öppnade sidodörren så jag kunde kliva in och sätta mig bredvid en brunhårig flicka som faktiskt var ganska söt.. Hon tittade nyfiket på mig med de stora, bruna ögonen innan hon log till och gav ifrån sig ett litet "Hi!". Ännu var jag inte riktigt van vid engelskan, men jag förstod ju iallafall en vanlig hälsningsfras. Höjde bara lätt handen och vinkade slappt med några fingrar.
Vi hade säkert åkt i två timmar eller liknande och under resan hade jag blivit utfrågad om mitt hemland. Alla ville veta hur det var där och alla ville bli min vän. Jag ville inte ha några fler vänner.. Dom jag hade haft i Japan hade varit tillräckligt. Därför hade jag gett ifrån mig en av mina kaxiga kommentarer och dom hade tystnat. Istället hade jag ägnat mig åt att se ut igenom fönstret, låta blicken flacka förbi träd, ödemark och en del små byggnader. Redan då saknade jag Japan.. I vilket fall som helst så hade vi som sagt kommit fram efter ungefär två timmars bilfärd. Det var som en liten stad ungefär. Vi hade åkt igenom hela staden och in igenom ett par stora grindar. Hade jag hamnat på ett fängelse? Då vi kom in på själva skolgården så kunde jag se alla olika människor som var där.. Nu förstod jag vad min mormor hade menat när hon sagt att dom var "som jag".. Alla såg uttråkade ut, dom hade inte världens mest välvårdade stil och man kunde ju säga att lugnt hälften rökte.. Eller mer. Dom såg helt enkelt ut som ett gäng ligister.
Dörren öppnades och Fredric log.
"Hämta din väska så ska jag visa dig ditt rum!"
Han verkade alltid vara gald.. Suckade litet och hoppade ut ur bilen innan jag strosade iväg till bagaget där jag tog min väska innan Fredric vinkade åt mig att följa honom. Vi fick gå ganska långt innan vi kom fram till entrén. Såklart var det skållhett och jag trivdes dårakt inte i den här värmen. Skulle jag någonsin vänja mig? Då vi var framme följde jag med Fredric in igenom portarna och såg mig omkring. Allt gick i ljusblått.. Åtminstånde halva väggen.. Resten var vitt.. Alla möbler var vita och folket var klädda i vita byxor och ljusblå t-shirts. Var det bara jag, eller verkade det hela sjukt? Jag stod där och såg mig omkring medan Fredric samtalade med receptionisten.
"Den här vägen!"
Sa han sen och viftade med en nyckel Noterade ganska snabbt att han även bar en vit och ljusblå klädhög i famnen men snäll som jag var just då så följde jag med honom. Vi gick längs en korridor.. Länge gick vi, iallafall i mitt tycke men det var säkert bara fem minuter. Till slut kom vi fram till en ljusblå dörr, såklart, som Fredric stannade vid.
"Det här kommer bli ditt egna rum, du inte kommer dela det med någon. Håll reda på nyckeln och håll det städat. Schema finns på insidan av dörren. Vi ses!"
Han räckte fram nyckeln till mig och jag stod där som ett fån när han gick ifrån mig. Dom lät ungarna ha egna rum? Ballt! Flinade för mig sälv och stoppade in nyckeln i hålet innan jag vred om. Det här skulle bli lagomt intressant..
Jag rättade till luggen som låg lite i vägen för min syn innan jag suckade mjukt. Jahapp, och vart var min eskort? Jag hade landat i Sidney, men jag skulle en bit utanför det här plejset. Det betydde att jag behövde eskort.. Och mormor hade ju sagt att jag skulle få hjälp på flygplatsen, inte sant? Min engelska var ju trots allt inte så bra att jag skulle klara mig ensam. Lyckades leta mig igenom de värsta sakerna och hittade ut ur flygplansdelen. Nu var det bara att leta efter en skylt. Ah, mitt namn ganska snyggt skrivet på en skylt. Inte japanska som jag hade hoppats, men det var iallafall något. Log kort till för mig själv innan jag gick ned för trappen med min rullande resväska efter mig. Mannen som stod där såg inte allt för pigg och glad ut, men han verkade iallafall leta efter mig och då han faktiskt såg mig så sken han upp i ett ganska stelt leende.
"Sakito? Sakito Minura? Mitt namn är Fredric Cassidy. Jag ska ta dig till skolan."
Jag nickade bara litet åt det han sa. Kände mig inte så pratglad efter min resa precis. Att flyga var inte min grej om jag fick vara ärlig. Hade aldrig riktigt gillat det där med turbulensen, den gjorde mig ostadig, så jag var trött. Så istället för att prata så följde jag den här snubben Fredric som ledde mig bort till en vit van. Jag kunde se genom rutan att det redan satt lite annat folk där. En del såg ut att vara i min ålder, en del såg ut som om dom var äldre.. Tanken på att dom äldre var ledare rusade igenom mitt huvud innan jag slängde in min väska i bagageluckan. Fredric öppnade sidodörren så jag kunde kliva in och sätta mig bredvid en brunhårig flicka som faktiskt var ganska söt.. Hon tittade nyfiket på mig med de stora, bruna ögonen innan hon log till och gav ifrån sig ett litet "Hi!". Ännu var jag inte riktigt van vid engelskan, men jag förstod ju iallafall en vanlig hälsningsfras. Höjde bara lätt handen och vinkade slappt med några fingrar.
Vi hade säkert åkt i två timmar eller liknande och under resan hade jag blivit utfrågad om mitt hemland. Alla ville veta hur det var där och alla ville bli min vän. Jag ville inte ha några fler vänner.. Dom jag hade haft i Japan hade varit tillräckligt. Därför hade jag gett ifrån mig en av mina kaxiga kommentarer och dom hade tystnat. Istället hade jag ägnat mig åt att se ut igenom fönstret, låta blicken flacka förbi träd, ödemark och en del små byggnader. Redan då saknade jag Japan.. I vilket fall som helst så hade vi som sagt kommit fram efter ungefär två timmars bilfärd. Det var som en liten stad ungefär. Vi hade åkt igenom hela staden och in igenom ett par stora grindar. Hade jag hamnat på ett fängelse? Då vi kom in på själva skolgården så kunde jag se alla olika människor som var där.. Nu förstod jag vad min mormor hade menat när hon sagt att dom var "som jag".. Alla såg uttråkade ut, dom hade inte världens mest välvårdade stil och man kunde ju säga att lugnt hälften rökte.. Eller mer. Dom såg helt enkelt ut som ett gäng ligister.
Dörren öppnades och Fredric log.
"Hämta din väska så ska jag visa dig ditt rum!"
Han verkade alltid vara gald.. Suckade litet och hoppade ut ur bilen innan jag strosade iväg till bagaget där jag tog min väska innan Fredric vinkade åt mig att följa honom. Vi fick gå ganska långt innan vi kom fram till entrén. Såklart var det skållhett och jag trivdes dårakt inte i den här värmen. Skulle jag någonsin vänja mig? Då vi var framme följde jag med Fredric in igenom portarna och såg mig omkring. Allt gick i ljusblått.. Åtminstånde halva väggen.. Resten var vitt.. Alla möbler var vita och folket var klädda i vita byxor och ljusblå t-shirts. Var det bara jag, eller verkade det hela sjukt? Jag stod där och såg mig omkring medan Fredric samtalade med receptionisten.
"Den här vägen!"
Sa han sen och viftade med en nyckel Noterade ganska snabbt att han även bar en vit och ljusblå klädhög i famnen men snäll som jag var just då så följde jag med honom. Vi gick längs en korridor.. Länge gick vi, iallafall i mitt tycke men det var säkert bara fem minuter. Till slut kom vi fram till en ljusblå dörr, såklart, som Fredric stannade vid.
"Det här kommer bli ditt egna rum, du inte kommer dela det med någon. Håll reda på nyckeln och håll det städat. Schema finns på insidan av dörren. Vi ses!"
Han räckte fram nyckeln till mig och jag stod där som ett fån när han gick ifrån mig. Dom lät ungarna ha egna rum? Ballt! Flinade för mig sälv och stoppade in nyckeln i hålet innan jag vred om. Det här skulle bli lagomt intressant..
Nytt kaptiel!
Om ca. 1 timme kommer det att komma ut ett nytt och editerat kapitel av Untitled Love.
Tanken är nu att det ska komma ut ett om dagen tills vi hinner ikapp med storyn, då den inte är färdigskriven!
Satsubatsu Koroshiya kommer tyvärr då bli lite "undanpetad", men den kan vi ägna oss åt senare, då jag inte riktigt är hundra på vart jag har de resterade kapitlena...
Hoppas detta är något som ni uppskattar! :)
Tanken är nu att det ska komma ut ett om dagen tills vi hinner ikapp med storyn, då den inte är färdigskriven!
Satsubatsu Koroshiya kommer tyvärr då bli lite "undanpetad", men den kan vi ägna oss åt senare, då jag inte riktigt är hundra på vart jag har de resterade kapitlena...
Hoppas detta är något som ni uppskattar! :)