Stop being so cocky. - Kapitel 4
Det hade gått så fort.. På något vis. Nyss hade vi varit ute i den kyliga nattluften men nu var allting varmt, det var mjukt och det var härligt. Han låg på min säng och ojade sig över smärtorna han hade, men jag kunde knappt röra mig från min plats. Jag satt bara där och betraktade hans vackra ansikte med mina mörkt bruna ögon. Hur kunde en varelse så vacker ha råkat ut för något så idiotiskt? Jag förstod inte riktigt. Kanske hade han bara dåliga kontakter, som jag hade haft i Japan? Men varför ville jag då ändra honom till något bra? Var det mitt samvete som spelade mig ett spratt, eller höll jag på att falla för honom..?
"Hallå? Har du något smärtstillande eller?"
Den skotska dialekten han hade fick mig att le, men inte mer än så eftersom jag satt i mina drömmar. Dock vaknade jag snart till genom att ruska på huvudet innan jag harklade mig för att resa på mig.
"Hallå? Har du något smärtstillande eller?"
Den skotska dialekten han hade fick mig att le, men inte mer än så eftersom jag satt i mina drömmar. Dock vaknade jag snart till genom att ruska på huvudet innan jag harklade mig för att resa på mig.
Han förtrollade mig, totalt. Aldrig hade jag varit med om något annat.
Kliade mig litet i nacken innan jag försvann in på toaletten för att plocka åt mig lite alsolsprit, bomullstussar, en huvudvärkstablett, bandage och plåster.
Vad visste jag om vad som dolde sig under hans kläder? Jag rös svagt vid tanken och log medan kinderna fick en rödaktig färg. Men herregud, hur ofta brukade jag rodna egentligen? Harklade mig lätt för att sedan se mig snabbt i spegeln innan jag försvann ut till honom i mitt lilla rum.
"Här.. Jag ska hämta vatten."
Jag räckte fram tabletten emot honom och han tog den direkt för att stoppa den i munnen. Jag log vagt innan jag lämnade sakerna på nattygsbordet bredvid honom. Gick sedan iväg till badrummet igen för att plocka åt mig ett glas och fylla det med vatten. Jag brukade alltid ha ett glas stående där ifall jag blev törstig under natten. Orkade inte alltid gå ut och hämta dricka i köket liksom.
"Här.. Jag ska hämta vatten."
Jag räckte fram tabletten emot honom och han tog den direkt för att stoppa den i munnen. Jag log vagt innan jag lämnade sakerna på nattygsbordet bredvid honom. Gick sedan iväg till badrummet igen för att plocka åt mig ett glas och fylla det med vatten. Jag brukade alltid ha ett glas stående där ifall jag blev törstig under natten. Orkade inte alltid gå ut och hämta dricka i köket liksom.
Svassade ut till honom igen och räckte fram glaset. Han tog det direkt och svalde en klunk innan han ställde undan det för att sucka djupt och morra litet. Jag tvekade inte utan satte mig bredvid honom för att dra upp hans tröja lite. Han såg förvånat på mig men hans förvånade min blev snart ett ganska självsäkert flin. Dock lade jag inte så mycket vikt över det utan började istället att badda över hans skrapsår han hade.
"Aj, vafan gör du!?"
Jag ryckte till och såg upp på honom. Han såg till en början mycket irriterad ut men slappnade sedan av och gav ifrån sig en skamsen blick. Han hade överreagerat lite, vilket var lite roande för mig.. Men jag förstod att det måste göra ont.
"Förlåt .."
Jag log över ordet. Det där ordet som hade så stor betydelse.
"Aj, vafan gör du!?"
Jag ryckte till och såg upp på honom. Han såg till en början mycket irriterad ut men slappnade sedan av och gav ifrån sig en skamsen blick. Han hade överreagerat lite, vilket var lite roande för mig.. Men jag förstod att det måste göra ont.
"Förlåt .."
Jag log över ordet. Det där ordet som hade så stor betydelse.
Harklade mig lätt igen för att fortsätta badda över hans sår. Han grymtade litet och förde blicken till mig för att betrakta mig. Jag kände den svetsa sig fast mot mitt ansikte men jag ville inte riktigt lyfta min egna från hans kropp..
Lade försiktigt om såren innan jag lade undan allt och mötte hans blick. Kunde knappt se hans ögon bakom den långa luggen, vilket gjorde att jag automatiskt sträckte fram handen för att fösa undan de svarta hårslingorna ur hans ögon. Min ögon spärrades upp och jag stirrade in i de vackra ögonen jag såg. Dom var gråa och mycket, mycket vackra.
Jag hade aldrig sett något liknande faktiskt och om det nu var så att jag trodde på "kärlek vid första ögonkastet" så hade det nog ändå inte slagit mig. Men detta var nog iallafall ett sådant fall. Jag kunde inte slita blicken från hans ögon om min hand som fortfarande var placerad vid hans huvud rörde sig försiktigt närmare hans kind för att smeka den lite försiktigt. Jag kunde se hur han bet sig i läppen och lade sig lite till rätta där han låg.
Hade värktabletten börjat verka kanske..?
Vågade jag böja mig fram för att stjäla en kyss?
Jag ville så gärna, mina läppar skrek efter att få smaka hans. Jag lutade mig lite närmare med hjälp av handen som stöd bredvid hans huvud. Jag kunde inte släppa hans ögon med min blick och han höll kvar sin blick i min.
Fortfarande, hur kunde han vara så oändligt vacker? Min lediga hand sökte sig snart över hans arm och upp över axeln innan jag tog min chans. Böjde mig ned mot honom och fångade upp hans läppar i en varm och halvlång kyss. Han stretade inte emot, eller kunde han inte?
Med den tanken i bakhuvudet så släppte jag hans läppar och drog mig undan lite. Kanske var han inte alls lagd åt det hållet.. Jag visste inte ens om jag var det.. Innan jag hann säga förlåt och dra mig undan helt så tog han tag i min arm och flinade till.
"Spring inte iväg.. Jag vill ha mer.."
Jag såg förvånat på honom innan han lade sig på armarna, så att dom var som stöd under honom, sedan fångade han mina läppar i den mest ljuvliga kyss jag någonsin varit med om.
"Spring inte iväg.. Jag vill ha mer.."
Jag såg förvånat på honom innan han lade sig på armarna, så att dom var som stöd under honom, sedan fångade han mina läppar i den mest ljuvliga kyss jag någonsin varit med om.
Kommentarer
Trackback